Tips för att träningen ska bli av

”Hur hittar jag motivation till att träna”?

En klassisk fråga som besvarats på en massa olika sätt av en massa olika personer. Vad är rätt svar? Jag hävdar att det är inte svaret som är problemet, det är frågan. Frågan i sig är ju totalt irrelevant. Motivation att träna ska väl aldrig vara målet. Att träna är ju målet. Här kommer ett antal handfasta tips på hur din träning blir av, för den bästa träningen är ju helt enkelt den som, just det, blir av.

#1 byt förhållningssätt till träning

Träning har inget med motivation att göra, det handlar om disciplin tror jag Paolo Roberto sa en gång. Ha lite överseende med machostilen och fundera på vad han säger ett varv till. Han har en jättebra poäng: känner du du en enorm motivation och lust att borsta tänderna varje dag? Nej, men du gör det ändå. Så ska du se på träning också.

#2 inse syftet med din träning

Syftet med träning är primärt att stärka din fysiska hälsa. Jag hävdar att det idag, i ett generellt stillasittande samhälle, är en absolut nödvändighet att träna för majoriteten av den vuxna befolkningen. Att det ska vara kul att träna är en villfarelse. Det är förvisso en bonus om träning är kul också.

#3 sänk tröskeln för att träna

Gör det enklare att träna. Klart det tar emot att resa sig från sköna tv-soffan och ge sig iväg. Här handlar det om att minska känslan av besvär med träning och rutinerna kring träningen

Låg tröskel -Närhet: Hitta ett gym som du ändå passerar på vägen hem/ligger vid kontoret
Lägre tröskel -Träna löpning: en halvtimmes ledig tid? På med dojorna och ut genom dörren så är du igång
Lägst tröskel -Promenera: ett uttjatat tips, gå av bussen en station tidigare. Men det är uttjatat för det funkar verkligen. I längden gör det skillnad för gemene man.

#4 utnyttja socialt tryck

Gör så du inte kan backa

  • Boka in träning med en kompis
  • Gå med i ett lag av nåt slag
  • Berätta på lunchen för alla i sällskapet att ikväll ska du träna
  • Boka några tider med en PT.
  • Skriv ett inlägg på Facebook där du berättar att ikväll ska du träna

 

#5 håll ut tills träningen blivit en vana

Första tre fyra veckorna kan vara svåra. Träningsvärk, trötthet etc. Men kommer du över puckeln och programmerar in din nya träningsvana i din kropp och hjärna så blir det lättare och naturligt

#6 håll ut tills träningen blivit en vana tips 2

”Jag var igång så bra men sen blev jag sjuk och efter det rann allt ut i sanden” Hört (eller kört) den förut?? Blir du sjuk ska du självklart inte träna. Men är du inte alltför dålig med feber och så kan du ändå följa dina rutiner för att fortsätta programmera in vanan. Tex, med ont i halsen kan du ändå åka till gymmet, men ta med dig sköna kläder och en bok och sätt dig och läs lite.

#7 träningsform du känner dig bekväm med

Kanske har du hör att just, hmm låt oss hitta på nåt – säg spinning- ska vara så otroligt bra träning. Du börjar men känner att det här är nog inget för mig. Ja men gör nåt annat då. Så länge inte nåt annat blir ingenting.
Märk väl skillnaden mellan bekväm och kul. Du kan inte byta och byta med målet att hitta nån rolig träningsform. Det räcker med att du känner dig hyfsat bekväm.

#8 sök och förankra socialt stöd

Samla familjen och förklara att ”nu behöver jag göra det här. Under tre, fyra veckor behöver jag stöd och pepp för att komma in de nya vanor och rutiner som kan ge mig en bättre hälsa.”. Jag är övertygad att man kommer vilja underlätta för dig. Både i ord, pepp, och i handling (kanske barnen kan laga middag två kvällar så du får lättare att komma loss till träningen)

 

Summering

Jag stannar där för idag, det finns en massa fler bra åtgärder man kan vidta för att underlätta att träningen blir av. Det viktigaste är att, om du känner att du inte tränar så mycket som du vill/borde, så måste du analysera varför. Försök sen lösa just det problemet. Jag vet många som uppvisar fantastisk analysförmåga och handlingskraft vad gäller frågor kring jobb och barn. Men prioriterar sig själv sist. Inse att när det gäller din egen hälsa och träning är det absolut OK att lägga energi på att undanröja hinder – och även ställa en del krav på omgivningen!

Lycka till nu med träningen, hoppas vi ses i löparspåret eller gymmet!

20170621_170837
Annonser

Löppass #2 efter omstart

1.36 km. 6:16 tempo. Inte ont alls den här gången. Ja men nu känns det som jag är på rätt väg. Finns möjlighet att jag klarar av att jacka upp till 2 km, allt enligt plan, kommande söndag 🙂

Vädret var helt perfekt igen. Det som stör mig är att jag springer för kort och för sakta. Jag hinner aldrig bli riktigt trött och varm.  Grejen är nämligen den att jag kör min gamla rutin – direkt ner till Bagarsjön och ta ett kvällsdopp. Det är så fantastiskt skönt när man kommer ner med kokande kropp efter en distansmil och hoppar i det svalkande vattnet. Det är ju liksom SOMMAR för mig…

Nu snuvas jag på den känslan – knappt varm i kroppen så står jag ju där som värsta badkrukan och går försiktigt i med en tå i taget…

Dagens bild: skönt att springa IVÄG FRÅN en stökig hall !!20170620_170120

Antingen är det mycket nu eller så börjar jag bli senil

Ok, så det är mycket nu.

Jag byter karriär helt och hållet efter mer än 20 år som datanörd.

Jag har precis börjat använda Facebook (nu kan Mark Zuckerberg checka av Sverige. Den sista motståndaren mot FB har äntligen gett med sig).

Barnen har precis fått sommarlov, nya tider och rutiner gäller rent allmänt – och rent specifikt för min träning också såklart:

Nu pusslar jag med fruns jobb och det blir andra tider och en stress som jag inte hade när jag gick hemma och var sjukskriven.

Som i morse. Idag var det planerat pressövningar på gymmet. Frun börjar jobba kl 09, så för mig handlade det om att vara på gymmet till 07:30. Inga problem, man är ju ofrivilligt morgonpigg. Gick och funderade på framtiden, fipplade med FB och så – och sen drog jag iväg.

När jag går uppför trappan till gymmet slår det mig: jag har ju glömt att äta frukost!!! Och så fort jag kom på det så börjar jag ju verkligen tänka – ”oj vad jag är hungrig”…

Anyway – behövde inte hålla in magen så där mycket som jag brukar på bilden idag då 😉

stefan20170620

 

Alltid en början

Första löppasset på 10 månader. Eller ja, löpning och löpning. Jag joggade fram i 6:47 tempo. Fick känningar i nedre magtrakten, vänster sida precis efter 0.95 km. Trappade av och slutade på totalt 1.29km.

Men mitt mål var ju 1km så jag måste vara nöjd ändå. Det hade kunnat vara sju resor värre. Nu finns det hopp att jag på två månader ska kunna trappa upp och klara en mil igen.

Men nånstans gnager det ändå i mig: efter all sjukgymnastik och styrketräning närde jag ett litet hopp om att allt skulle gå helt smärtfritt…

Hade bästa sällskapet av mellanflickan, 15 år. Plus bästa vädret (25C och strålande sol). Plus världens bästa nedvarvning med bad i 20C Bagarsjön. Så jo, jag kan inte vara mer nöjd!!

Se passet på Garmin Connect

Omstart löpning

För bara nåt år sen sprang jag 9 mil i veckan och hade siktet inställt mot 37:30 på milen och sub 3 på maran. Idag sitter jag och lägger upp planer för hur jag ska ta mina första löpsteg på 10 månader och undrar om det är för djärvt att anmäla mig till Blodomloppet i Västerås i slutet av augusti. Kommer jag ens ta mig runt?

För att göra en lång historia kort: det som hänt däremellan är prostatacancerdiagnos med tillhörande operation och pga det (eller rättare sagt pga nervskador åsamkade av ingreppet) långvariga smärtor i höft och rygg. Jag har inte kunnat jobba sen i mitten av januari; efter en seg smärtutredning kunde man i mitten av maj i alla fall konstatera att det finns inget farligt kvar – det är just nervskador som ligger och spökar.

Så – jag har slitit på gymmet med sjukgymnastik; som övergått allt mer i traditionell styrketräning – och nu känner jag mig alltså redo att snart våga mig på lite löpning igen.

Jag kan konstatera att jag aldrig kommer vara i närheten av de tider jag nosade på när jag var som ”bäst”. Å andra sidan spelar det ingen roll alls – nu är det träna för hälsan som gäller. En sund filosofi givetvis, men är man smått manisk i sin träning så kan det vara svårt att nöja sig med det lilla…